Sorgen
Jag dolde en saknad, en olidlig sorg, in i mitt sorgtyngda hjärta. Min gråt den var tyst, jag var ensam och svag, ty in i mig brann saknad och smärta.
Ty min själ var så tung, sorgen var ännu så ung, att förakta var hemskt trots att livet ej fanns.
Fastän du alltid vann, när mitt liv så försvann, likt en svaghet stod kvar när blott tårarna rann.
Varje tanke så tung lever kvar, likt ett minne av dig som jag har, saknad blott lider när tankarna strider i tystnad jag gråter av minnena åter.