Jag tror på dagen.
Det ensamma ljuset, gnistan av eld, var tapper inom mig och stark, den mörka natt var ej rädslans makt, trots de ständigt jagande tankarna.
Jag visste att dagen skall gry, och att själlösa tankar förgås, visste att orken skall åter, ta mig dit glädjen gråter.
Och att kyla skall tysta sin sång, om den varma och ljusa dag, stegen skall kännas så lätta, och rädslans makt så svag.
Då solen går upp för ännu en dag, skall tystnaden värka och tala, jag är inte rädd för den mörkaste natt, tror ej på tankar som jagar, jag tror blott på glädjen och gnistan av hopp, tror på varma sommardagar.
