Ön

Kapitel - 1 Flygkraschen

Jag kliver på flygplanet och nickar mot flygvärdinnan:

- Jag har sett fram emot den här resan i över ett år och nu äntligen händer det! Jag ska flyga flygplan för första gången, säger jag.

- Vad kul att du har sett fram emot att flyga flygplan för det är många som inte har flugit flygplan som gör det för det, säger flygvärdinnan till mig.

Jag har med en bok som till hälften handlar om bra saker som har hänt med flygplan och andra hälften handlar om olyckor med flygplan. Jag har kommit till olycksdelen i andra halvan av boken.

När planet lyfter så ser och känner jag att det rycker. Den jag sitter bredvid är en tjej som säger att hon heter Lilja, är 16 år och gillar att flyga flygplan. Jag frågar henne om det ska rycka så här, och nej det ska det inte, säger hon. Hon vet inte varför det gör det. Det har aldrig hänt förut säger hon till mig.

Det jag läser om är ett flygplan som skakar ordentligt men längre än så hinner jag inte.

- Hjälp, vad händer? ropar många, även Astrid, hör jag.

Jag frågar Astrid vad som händer men hon vet inte.

Planet har börjat skaka ordentligt. Plötsligt är det lugnt i planet. Det är som innan det började skaka. Det som hände var exakt det som jag läst om en sekund innan det börja skaka. Det är lugnt jättelänge. I boken läser jag om en olycka och då skakar planet jättemycket. Det är mycket dimma och piloterna ser ingenting, så de råkar tappa bakre delen av planet.

Men då börjar de där hemska skakningarna igen mycket värre än förra gången. Planet börjar komma närmare marken och alla får panik och skriker. Planet kommer upp i luften igen på den höjden som det var på innan de förra skakningarna. Det här hade jag läst om sista minuten innan det hände.

Planet börjar vingla i luften. Det skakar som om det hade varit jordbävning. Plötsligt vänder sig planet och flyger upp och ner i luften. Jag får panik. Jag inser att vi kommer krascha.

Kapitel - 2 Utforska ön

Jag tittar ut över vart jag hamnat. Jag tänker och hoppas att det är några mer här från kraschen eller någon som är här.

Jag skriker:

- Hallå, är det någon här? Hjälp!

Men igen svarar. Alltså är det här en öde plats.

Jag tittar ner på mig. Jag har jättemycket sår och nu minns jag inte hur vi störtade.

Jag bestämmer mig för att utforska ön jag hamnat på. Jag börjar gå mot djungelns port och kliver in i djungeln. Det är jättevarmt och jag ser ingenting mellan palmbladen.

Långt borta ser jag något litet som skymtar men det är lite svårt att avgöra vad det är. Jag bestämmer mig för att undersöka vad det är för något.

Vägen dit är som en lång hinderbana. Äntligen är jag framme vid det jag såg. Det är en resväska, antagligen från flygkraschen. Jag känner att hungern börjar komma och att jag måste leta mat innan skymningen kommer. Jag har bara ett problem, att det mesta av maten är uppe i de höga palmerna.

Sss!!! Vad var det som lät. Jag är jätterädd även fast jag inte vet vad det var som lät. Spänningen kryper i mig. Jag tittar upp mot himlen och ser att en gren bryts av vinden precis över mig. Jag ser hur grenen kommer mot mig i jättesnabb fart. Jag vet inte vad jag ska göra. Grenen är jättestor och den kommer i jättehög fart. Jag tänker att jag kan nog hinna springa åt sidan för grenen verkar inte vara så bred. När jag springer åt sidan landar grenen på marken och då är allt lugnt. Vänta, vad är det där borta som skymtar? Det verkar vara ett övergivet hus.

Kapitel - 3 Det öde huset

Varför är det ett hus i denna trånga djungel? Vänta, jag har ju en mobiltelefon som jag hittade i resväskan. Jag tar upp mobiltelefon men jag har ingen mobiltäckning. Jag måste samla mod och gå fram till huset. Precis när jag tänker det tänds lampan i ödehuset. Vid dörren finns en ringklocka som jag ringer på och inom kort öppnas dörren.

- Hej, jag heter Lilja och är 14 år, säger jag.

- Hej, jag heter Amelia och är 16 år, säger tjejen i ödehuset.

- Jag har varit med om en flygkrasch där flygplanet vände sig och flög upp och ner och nu har jag jätteont och undrar om du kan hjälpa mig? sa jag.

- Kom in så kan vi kolla vad vi kan göra, säger Amelia.

Amelia ser att jag har massa brännsår och djupa sår. Hon säger till mig att hon ska hämta aloe vera. Hon sprejar det på såren och säger att det är vanligt att det svider. Smärtan rinner genom hela kroppen. Plötsligt blir allt svart.

Jag får tillbaka medvetandet genom att Amelia säger :

- Hallå Lilja!

Jag säger:

- Va, vad hände?

- Du svimmade och frågan är vad vi ska göra nu? Din kropp behöver kanske vila? Jag kommer på något vi kan göra imorgon, säger Amelia till mig.

Efter en stund så känner jag mig piggare och då frågar Amelia mig om jag vill följa med ut och samla kokosnötter. Jag svarar att jag kan följa med ut.

När vi kommer in och Amelia tar ut kokos och kokosmjölken så frågar jag lite och hon frågar mig.

- Hur lång är du? Jag är 169 cm, säger jag.

- Jag är 176 cm, säger Amelia.

- Hur mycket väger du? Jag väger 28,5 kg säger jag.

- Jag väger 29,5 kg säger Amelia.

Amelia har träningskläder. Hon har alltid ett leende på läpparna och tar andra före sig själv.

- Jag har en familj med mamma, pappa, lillasyster, en hund och två katter, säger jag.

- Min familj består av mamma, pappa, storasyster och lillasyster, säger Amelia.

- Var bor du någonstans? Jag bor i Sverige i Tidaholm, säger jag.

Amelia svarar att hon också bor i Sverige i Tidaholm.

Jag berättar att jag går i åttan nu på Halidskolan i Tidaholm och Amelia säger att hon går på ridgymnasiet i Skövde men bor i Tidaholm. Mina kompisar är klasskompisar och ridkompisar berättar Amelia. Det är samma som för mig. Men nu ser jag hur Amelias tårar rinner ner för hela kinderna.

- Vad är det som händer? säger jag.

- Det var mina kompisar och jag som skulle på en praktik på en hästgård för två år sedan men planet kraschade och jag hamnade här. Praktiken var på en hästgård i Florida där världsryttaren i dressyr höll till. Karin heter hon.

- Men jag skulle också dit på praktik. Till henne, säger jag. Men nu har du ju varit här i två år och inte kommit hem. Borde inte dina för föräldrar vara oroliga för dig för att du inte har kommit tillbaka och de kanske har ringt polisen. Men vi vet inte hur vi ska komma härifrån och vi vet inte ens vilket land vi är i och vart vi är eller på vilken ö. Så, hur ska vi någonsin komma tillbaka? För jag vill komma hem någon gång. Jag vill inte stanna. Ja visst, jag stannar här med dig. Men jag vill ändå hem och träffa min familj. Jag vill gå ridgymnasium. Men jag tänker inte lämna dig här själv. Vi kan ju inte simma i land för vi vet inte om det finns hajar, säger jag. Vi borde väl vara på en ö i Atlanten för i Norden eller Östeuropa finns ingen djungel.

Efter kokosmjölken och kokoset är det dags att gå och lägga sig och sova. Innan jag somnar märker jag att det är en kniv i rummet jag ligger i. Men jag struntar i det.

Kapitel - 4 Händelsen

Jag har svårt att somna. Men till sist lyckas jag somna. Men det varar i en sekund känns det som, sedan vaknar jag av att det luktar bränt. Sekunden senare står Amelia med en kniv i höjd med min strupe men någon decimeter ifrån. Tankarna snurrar i huvudet. Tänker hon säga att hon håller på med frukost, eller ännu värre att hon tänker göra mig till frukost?

Tur att jag inte tog av mig kläderna igår för jag var för trött men nu är det ju bra för jag tänker fly och hinner inte klä på mig.

Jag ser att Amelia har gått till köket så jag hoppar upp ur sängen och smyger till fönstret som står på glänt. Jag öppnar fönstret tyst, hoppar ut och springer från stugan så långt så jag inte ser den.

Nej, inte en korsning! Jag vet inte vart jag ska. Jag hör ett konstigt ljud bakifrån och tänker att jag följer ingen stig bara in bland palmerna för då kan hon inte se mig lika lätt. Det plingar till i mobiltelefonen. Jag hade den visst i fickan. Det är Amelia som skriver och så här skriver hon:

Hej! Det var inte meningen att skrämmas med kniven men nu menar jag allvar. Om du inte kommer tillbaka till stugan kommer jag ut och letar efter dig med kniven. Om jag hittar dig så kommer jag döda dig. Obs! Jag är inte själv och letar. Om någon av de andra hittar dig så dör du också. Oavsett vem som hittar dig kommer du bli dödad och mat till oss!!!

Så skynda dig om du vill överleva!!!

/Amelia.

Jag funderar på om jag ska svara eller inte. Jag tänker att jag ska svara men det kan vara en gåta svaret är i. Så här svarar jag:

Här är jag, när måne gryr och solen slocknar, varken mark eller hav, storm och varken högt eller lågt. Jag är på en ö men varken var du eller jag kan se. Snabb som en kanon med solens heta du kan varken se eller veta.

/ Lilja

Jag vänder mig om och ser att hon är precis bakom mig med kniv. Jag får panik!!!

Det som inte får hända händer. Jag hör hur Amelia kommer närmare och plötsligt ramlar jag ner i en grop. Jag känner att någon griper tag i mig.

- Nu har du din sista chans. Sitt kvar här tills jag kommer tillbaka med mat. Om du inte sitter här när jag kommer så tar ditt liv slut här, säger Amelia.

Hon tejpar igen min mun och knyter händerna bakom min rygg. Men så fort jag inte ser henne eller hör så märker jag att knuten inte sitter så hårt. Jag får upp knuten och river av tejp biten jag springer allt vad jag har därifrån.

När jag har sprungit ganska långt och länge så hör jag hur Amelia ropar:

- Lilja var är du?

Då får jag ännu mer kraft i mina ben och springer allt jag har. Till sist kommer jag till en plats jag känner igen. Jag tänker efter. Kan det vara där jag gick in i denna djungel för första gången?

Jag hör springande fotsteg bakom min rygg. Det är Amelia som kommer närmare med kniven. Jag börjar springa igen. Plötsligt känner jag hur någon griper tag i mig. Jag dunsar ner mot marken och allt blir svart.

Kapitel - 5 Hjälpen

Jag vaknar och märker att jag har svimmat. Jag minns snabbt vad som har hänt. Jag tar fram mobilen jag hade i fickan. Men, vad är det som låter?

Jag tittar upp och ser en räddningshelikopter. Jag minns snabbt vad vi har lärt oss på mellanstadiet. Jag tar en pinne och skriver SOS på stranden. En minut senare landar helikoptern på stranden. Jag känner en kall sak mot min strupe. Det är Amelia med kniven mot min strupe. Hon skriker:

- Nu ska jag döda dig!

Men sekunden senare är dörren öppen till helikoptern. Killen griper tag i Amelia och tjejen frågar mig saker om vad som hänt och hur jag har fått såren.

När hon har frågat färdigt säger hon att hon kommer ringa efter en ambulanshelikopter. Så jag kan få all hjälp jag behöver. Efter att hon har ringt säger hon att hon ska hjälpa min kollega och ber mig sitta ner så länge.

Efter en stund kommer ambulanshelikoptern. Jag får åka med dem till ett sjukhuset i Sverige. De säger att den andra helikoptern ska ta med Amelia och reda ut det som hänt.

Dom säger att jag ska få all hjälp jag behöver men då kraschar helikopter in i ett träd och vi faller ner mot marken.