Till navigering av sidans innehåll Hoppa till sidans huvudinnehåll
  • Ikon ugglan silhuett

De döda anfaller del 1: Gråten som aldrig tog slut

Jag vaknade och allting kändes som vanligt. Förutom en sak, nerifrån köket hördes inget småprat från mina morgonpigga föräldrar. Sedan kom jag på att det var sommarlov, rättare sagt, första dagen på sommarlovet! Jag skulle hänga med Tina under hela sommaren! Det skulle bli grymt härligt! Jag antog att mamma och pappa fortfarande sov, för när jag lagt mig vid 23:00 igår satt de fortfarande och kollade på fotboll. Jag tänkte att de var trötta, det var inget mer med det.

Jag drog på mig min illröda hoodie och ett par ljusblå, rivna jeans, satte på mig ett par vita sneakers och satte upp mitt mellanlånga röd-orangea hår i en slarvig hästsvans. Efter en snabb titt i spegeln småsprang jag till mamma och pappas rum. Men, där fanns ingen alls. För en halv sekund trodde jag att jag fyllde år och att de nu skulle överraska mig, men jag kom på att jag fyller år i maj, inte juni. Det var lite konstigt att man inte hörde något från köket, men vad skulle jag göra åt det?

Jag tog en sista snabbkoll i deras rum innan jag gled ner hela vägen till nedervåningen på trappräcket. Där möttes jag av en outhärdig stank, som från ruttet kött, och jag hörde hur några flugor surrade i ett hörn av vardagsrummet.

- Det är inte kul! Vars är ni? skrek jag rakt ut i tysdnaden.

Så upptäckte jag att det faktiskt var VÄLDIGT tyst. Inga ljud från bilar, småbarns gråt, skratt eller någonting, i en stad där det alltid lät lite åtminstone. Jag kollade ut genom fönstret och möttes av en tyst, spöklik stad. Vi bodde ganska högt upp i en stor byggnad så man såg ofta mycket liv och rörelse, men den dagen var det bara tyst.

Jag bestämde mig för att skaka av den där obehagliga känslan och istället gå och kolla varför det surrade så mycket flugor i hörnet av vardagsrummet. Det var ett beslut som jag idag ångrar, men jag ändå är glad över att jag tog. Att inte gå dit hade kunnat förändra mitt öde så mycket, jag kanske inte skulle varit vid liv då.

Jag gick fram till hörnet, och det jag såg var som i en skräckfilm, fast på riktigt. Mina båda så fantastiska föräldrar låg där på golvet med sina inälvor utrivna ur magen och de hade så många sår. Det rann ut blod över hela golvet och flugor surrade runt kropparna som vildar. Jag skrek förtvivlat, med många tårar i rösten.

-Mamma?! Pappa?!

Sen brast jag i gråt. Jag grät och grät tills tårarna tog slut. Det kändes som ett grått moln seglade över mig och tvingade mig att gråta så mycket. Det kändes som om jag gråtit upp hela min själ, att jag bara var ett tomt skal. Jag låg där och grät i över tre timmar.

Då ringde mobilen...

Fler berättelser av Roxy2010

  • Ikon ugglan silhuett

Kalle Katts jul: Bok 2

Kalle Katt är en rolig katt som alltid hittar på något bus när man minst anar det. Kalle bor på en gård med sin mamma Kamilla, sin farbror Klas och sin syster Kelly. Gårdens ägare heter Britta och Bob, och på gården f...

  • Ikon ugglan silhuett

Kalle Katt: Bok 1

Katten Kalle är livlig, snäll och minst sakt rolig. Han kommer på en massa bus när man minst anar det. Kalle älskar sill mest av allt i världen och brukar ofta leka med hunden på gården, de är bra kompisar. Kalle är b...

  • Ikon ugglan silhuett

De döda anfallet del 3: Vi måste härifrån

Det hördes ett brak och ett stort gurgel när hennes zombiepappa störtade in i rummet.

Tina var halvägs genom fönstret med ryggsäcken över axeln och jag satt på cykeln redo att ge mig av. När jag hörde braket skrek...

  • Ikon ugglan silhuett

De döda anfaller del 2: Expedition: Rädda Tina

Mobilen ringde.

Jag hade just gråtit ut min själ över mina döda föräldrar. Jag kunde inte förstå att jag aldrig mer skulle kunna krama dem, prata med dem, skratta med dem, äta med dem, eller lyssna musik med dem. J...

  • Ikon ugglan silhuett

De döda anfaller del 1: Gråten som aldrig tog slut

Jag vaknade och allting kändes som vanligt. Förutom en sak, nerifrån köket hördes inget småprat från mina morgonpigga föräldrar. Sedan kom jag på att det var sommarlov, rättare sagt, första dagen på sommarlovet! Jag s...

Berättelser av andra

Fler berättelser
  • Ikon hermelinen silhuett

Boahtevaš suoládeapmi

Mu namma lea Máille Máilbmi ja mun lean áidna mánná ja mon lean okta super-sáŋgar.

Mun mátkkoštan miehtá Máilmmi ja vuostálastán kriminalitehta vaikko lean dušše 23 jagi boaris.

Dán háve sáhtát boahtit mu mielde P...

  • Ikon tjäder silhuett

Hávgav

Mån läv gävvra gu mån ådtjov hávgav. Dat lä gietjav tjijlo låssåt.

Mån tjudtjuv gádden ja idniv gullimriejdov ja vuoggav gietjen. Dat lij vájjve giesset bajás.

  • Ikon haren silhuett

Saemien staalehke

Laara lea tjïjhtjen jaepien båeries. Dihte voestes klassesne.

Laaran fuelhkie saemien gïelem nuhtja, mohte eah klassevoelph.

Laara mavvas: dihte sov gïelem skuvlesne nuhtja.

Dihte soptseste, lååvle jïh joejkeste....

  • Ikon ripan silhuett

Dasstán!

Aktan ájgien lij unna neäjdda mij lij ulggone jah vädtsij.

DASSTÁN lij suv viäskuov gåhtame.

DASSTÁN lij dessne.

Dahtta lij …

Rïjkkuo-Majá suv vïjtta gäptijgüjme jah güllijne tjiäbuoten bïjrra.

Sådna ednij s...

  • Ikon tjäder silhuett

Muv biena

Muv biena lä gävvra danen gu muv biena gávdná sarvav.

  • Ikon haren silhuett

Dellie goh aehtjie bïernem råaki

Akten daelviebiejjien aehtjie lea skåajjesne.

Dïhte edtja jåvlegoesem tjoehpedh.

Dïhte gaavna aktem tjaebpies jåvlegoesem, men aehtjie ij goh daejrieh bïernen gaavmoe lea

baalte moerem.

Bïerne åara, jïh aehtj...

  • Ikon ugglan silhuett

Attack on Titans

Eren, säger siiiixseeeeveeen. Collasol Titan säger: Shut up! Sen så kommer Levi Ackerman och säger: Capu, capuchino, assasino. Jaw titan skriker: You suck! Collosal Titan blir så galen i allt oljud så att han förvan...

  • Ikon ugglan silhuett

Hur Robert och Elis dog

Det var en gång två bröder som hette Robert och Elis. De var trollkarlar.

En dag så frågade Elis om Robert ville smaka på Elis trolldryck. Då sa Robert ja. Robert drack och drack ur trolldrycken. Robert tyckte trolld...