Syskonens liv - Del 1: Isunges synpunkt
Isunge slog upp ögonen medan hon försökte lugna ner sig. Hon intalade sig att allt var en mardröm och tittade upp på sin mamma, Hasselsvans. Hon sov fortfarande.
I mardrömmen hade Isunge sett en katt ligga död på en Åskstig och en annan katt, nästan tillräckligt stor att bli lärling, skräckslaget springa in mot skogen. Därefter hade hon vaknat.
Nu började de andra vakna omkring henne, först hennes syskon, Sparvunge och Kransunge. Sedan hennes mamma, och sen kom hennes pappa, Knoppfäll.
- Hämta lite frukost! Den som lyckas komma tillbaka med en mus först får den största biten! sa deras mamma.
Isunge rusade ut fylld med iver, medan syskonen tumlade ut efter.
- Jag är säker på att jag vinner! ropade Sparvunge.
- Nej, för det gör jag! sa Isunge som redan var framme vid högen och nappade åt sig två möss.
Hon lät de andra komma en svanslängd nära högen innan hon sprang tillbaka till barnkammaren.
- Jag vann! utropade Isunge triumferande när hon bromsade in och släppte ner mössen framför tassarna på Hasselsvans.
- Hur är du så snabb?! flåsade Kransunge.
- Jag har övat! svarade Isunge och börjar skojbrottas med syskonen.
- God morgon! muttrade Blåfjäder som precis dykt upp i öppningen. Jag har kommit för att kolla efter fästingar och loppor.
- Tack så mycket, jag tror jag har en över skuldran, svarade Hasselsvans artigt.
Blåfjäder muttrade något ohörbart när han började dutta med musgalla på fästingen.
Solen stod redan som högst när han gick därifrån, precis när Eldstjärna kallade till ett klanmöte.
- Alla stora nog att fånga sina egna byten kallar jag till ett klanmöte! ekade det.
När alla samlats började han prata.
- Det har setts en räv på Skuggklans territorium, började han. Vi ber alla att hålla utkik och hålla extra koll på ungarna, avslutade han och hoppade ner från Storblocket.
Ungarna diskuterade livligt med varandra.
- Hoppas den inte kommer hit till lägret, sa Kransunge nervöst och flackade med blicken.
- Jag undrar hur de ser ut? sa Sparvunge nyfiket.
- Om jag vore du skulle jag inte vilja veta, sa Isunge. Kom så går vi ut istället medan vi väntar!
- Okej, sa Sparvunge.
De lekte att Sparvunge var klanledaren.
- Jag vet inte hur det är med er men jag är hungrig igen, sa Kransunge efter ett tag.
- Kom så delar vi på den här musen, sa Isunge.
- Okej, sa Kransunge lättat.
- Jag längtar tills vi blir lärlingar, Sparvunge hade längtan i rösten. Undrar vilka mentorer vi får?
- Hoppas Törnklo! sa Kransunge entusiastiskt.
- Eller Ekorrhopp! svarade Sparvunge.
- Jag hoppas jag får Molnsvans, Isunge hade funderat ett tag. Han är så lojal till klanen.
- Ni borde gå och lägga er! Hasselsvans hade dykt upp i öppningen.
- Okej, svarade ungarna i kör.
Isunge somnade nästan direkt. Men hon drömde samma mardröm som förra gången, fast nu var hon närmare och insåg att det var hon som låg på Åskstigen, död.
Katten som sprang iväg var Sparvunge, och ett monster fortsatte att åka iväg.
Isunge vaknade upp med bultande hjärta. Hon gick långsamt till högen med byten, nappade åt sig en mus och tuggade i tysthet när gryningspatrullen kom tillbaka och rapporterade att de inte sett skymten av räven.
Nu hade Isunge tröttnat på att lyssna, så hon gick tillbaka till Barnkammaren. I ögonvrån såg hon hur Sparvunge smet ut via behovstället men hon tänkte att han bara skulle kissa. Jag ska vila lite, tänkte hon.
När hon somnat fick hon en vision. En hemsk sådan. Hon såg från Sparvunges vinkel när han sprang i riktning mot Åskstigen där hon sett sig själv ligga död...