Äventyraren
Hej!
Jag heter Svea Slovekas och är 14 år gammal. Jag har blont hår och min favoritfärg är lila. Men i alla fall, igår så kom jag hem från en lång resa. Jag var i landet Australien.
Det var i fredags i förra veckan jag fick reda på att jag hade släkt i Australien. (Fick veta det på fredag eftermiddag klockan 16:19.) Så jag packade mina väskor och bokade en flygbiljett till Australien. Jag skrev till Mia (släktingen) att det skulle bli riktigt roligt att komma ner till henne. Hon verkade glad för nyheten, och ville verkligen det. Jag fick hennes telefonnummer, för vi hade skrivit på Messenger. Hon berättade att hon bor på Solskensgatan 123, men att hennes hus var täckt av skog så jag skulle ta med myggspray. Vi skrev lite på kvällen för jag skulle ju dit nästa dag. (Lördag.)
På morgonen dagen efter tog jag en taxi till flygplatsen. Där mötte jag en tjej som satt på samma rad. Hon hette Izma Westhook. Hon var från Nordmakedonien. Hon har bott i Sverige i åtta år. Hon är också 14 år, men inte helt 14 år utan fyller år den 14 i juli. (Om ca 24 dagar.)Izma skulle bara på semester till Australien. Hon bodde med sin mamma och sina fyra syskon.
Vårt flyg kom klockan 12:47. När vi gick på flygplanet insåg vi att vi satt allra längst bak. Det var en lång resa. Det tog längre en väntat för det blev stora vindstormar på vägen dit.
När vi kom fram så var det natt i Australien. Mia kom för att hämta oss. Det tog lite tid för hon bodde 20 minuter från flygplatsen.
- Du Izma.
- Ja?
- Varför följer inte din mamma med dig när du ska flyga? frågade jag.
- Vi hade inte råd i år ...
Det blev tyst en stund sedan sa hon så här:
- Vår familj har inte supermycket pengar och vi är fem stycken i våran familj så ... dom kunde inte.
- Men du är ju här! sa jag för att uppmuntra Izma.
- Titta Mia kommer! ropade jag, för att bryta den jobbiga stunden.
På vägen till Mias hus berättade Mia att hon har en hund som heter Goliat. Goliat var en Shetland sheep dog.
Mia bodde i ett stort hus. Men det var något fel, Mia betedde sig lite konstigt då vi frågade om vi hade kunnat få gå runt och titta utomhus på hennes gård. Hon svarade inte ett riktigt svar. Istället mumlade hon något och sa:
- Men ni måste vara hungriga?
- Ja! sa jag.
- Det är jag med, sa Izma.
- Okej, svarade Mia. Vill ni ha akarob (en kötträtt), eller vill ni ha maison? (En vegorätt.)
- Ööööö ... maison blir bra, sa vi i kör.
- Okej, sa Mia och försvann in.
Vi gick ett varv runt gården och såg Goliat, han var så söt. Men vi hade inte supermycket tid innan Mia ropade MAT!!
Det tog tre sekunder innan vi satt vid bordet och åt maison. Det var supergott. När klockan var tio på kvällen gick vi och lade oss. Dagen efter vaknade jag klockan 11:30. Jag var jättetrött, men Mia verkande vara morgonpigg. Hon sa att hon hade varit vaken från klockan 06:00.
Jag var i Australien i kanske fyra dagar. Den fjärde dagen bokade vi en taxi till flygplatsen. Det kändes som att det tog tre år men så länge tog det inte.
Det var skönt att komma hem. Jag och Izma pratade varje dag om hur rolig vår resa varit, om alla djur vi sett. Mia hade faktiskt också skrivit till mig hon skrev så här:
Hejsan
Jag hoppas att ni har tyckt att det har varit roligt, och att ni hade velat komma ner någon gång igen.Jag vet att ni bor en bit bort, så jag kanske hade kunnat komma upp till dig och Izma.
Hur mår Izma? Jag minns att hon mådde lite dåligt dagen ni skulle hem, men jag hoppas att vi syns och hörs igen.
MVH Mia Slovekas
Jag tyckte det var fint av henne att skriva till mig och fråga om Izma mår bättre.
Slut