Emil och den magiska källan
Det var en gång en pojke som hette Emil. Han bodde i en liten by nära en stor grön skog. En dag bestämde sig Emil för att utforska skogen, för han hade hört att det fanns en magisk källa som gav människor mod.
När han trädde in i skogen, blev han överväldigad av de höga träden och det mjuka ljuset som silade ner genom lövverket. Han följde en liten stig som ledde djupare in i skogen. Efter en stund kom han till en glänta där han såg den glittrande källan. Vattnet var klart och funkade som en spegel.
Emil gick fram till källan och böjde sig ner för att dricka. När han sippade vattnet kände han sig genast fylld av energi och mod. Han bestämde sig för att använda sitt nya mod för att hjälpa andra i byn.
Tillbaka i byn hörde Emil att en gammal kvinna hade förlorat sin katt. Han tog ett djupt andetag och sprang mot hennes hus. Med hjälp av sin nyfunna styrka och mod, ledde han byborna på en jakt genom skogen. Efter en stund hittade de katten sittande högst upp i ett träd.
Emil klättrade upp och hämtade ner katten, och alla i byn jublade. Från den dagen blev Emil känd som den modiga pojken i byn, och han insåg att modet han sökt efter alltid funnits inom honom.
Och så levde han, alltid redo för nya äventyr.