Flykten
Natten var svart. Allt hon såg ut genom fönstret var skuggorna från trädets grenar. Hon stod i sitt fönster och stirrade på kråkan i trädet. Var det verkligen värt det. Hon försökte hitta anledningar till att stanna men hon hittade inga. Så hon satte händerna mot fönsterbrädan, tog ett språng och lämnade sitt rum på andra våningen utan en enda ledtråd om vart hon var. Bara ett öppet fönster.
Det var alltid lika härligt att flyga. Ännu härligare var det att slippa bry sig om någon annan än sig själv.
Hon susade över husen i skepnad av en fladdermus faktum var att hon tänkte inte stanna, hon skulle fly, fly från sitt liv till en helt ny stad i ett helt nytt land och aldrig, aldrig ta skepnad av en människa igen. I alla fall inte om någon skulle kunna se. Hon skulle aldrig kunna visa sig bland folk igen som människa. Inte för någon, inte för polisen och inte heller för Suzanne och David. Inte för att de egentligen brydde sig om henne men de ville väl ha henne som gisslan eller något.
Två år senare...
Ingen hade sett den försvunna tjejen från Texas på två år. Ingen hade ens hört om någon blond ensam tjej i hela USA de flesta tänkte att hon var död. Andra att hon blivit kidnappad men bara en visste sanningen.
Det var bara hon själv som visste. Hon hade såklart sett i tidningen i Texas efterlysningarna men hon struntade i dem för det var ändå ingen som skulle bry sig om en tjej som kunde bli en fladdermus.
