Den ensamma Stina - Del 2
- Ja, jag kommer inte att berätta för någon, sa Stina.
- Okej, bra! sa Knut. Å förresten varför var du inne hos Minna?
- Det var så har, sa Stina:
- Jag ringde till Minna för att fråga om hon ville gå ut på en promenad och hon sa att det ville hon. Men när jag kom till henne så öppnade hennes mamma och hon skrek att Minna var borta! Jag sa att jag kunde leta efter henne. Minnas mamma var så klart tacksam för att jag kunde leta efter henne så hon sa att jag fick komma in.
Hon frågade om jag ville ha ett glas saft och det ville jag. Jag frågade om jag fick ställa ett par frågor och det fick jag. Hon kändes så lugn plötsligt, som om ingenting hade hänt så jag frågade om jag fick kolla i Minnas rum om jag kunde hitta några ledtrådar.
Minnas mamma tvekade först. Sen sa hon att hon bara skulle gå upp och kolla om Minna hade något privat som inte jag fick se. Jag frågade om det var en dagbok och hon tvekade igen innan hon sa:
- Precis.
Innan hon gick upp så sa jag:
- Vad heter du egentligen?
Hon sa att hon hette Sofi. Det började bli lite sent så då gick jag ut och träffade dig här.
Vi syns i del 3.