Mitt inre mörker
I mig en sol gått ner, en evig natt så mörk, trots glädjen utanför som dolde oron mörk.
Att hjärtats slag varenda dag var mörka tysta tårar,
en sorg så djup ini, mitt hjärta brast i inre gråt, så svag var utanför.
Ett leende förgör, likt skratt som brann, när ork försvann, det tog mitt liv, min enda chans.
Blev tyst som nattens vila, när stormen i mig brann, omöjlig att stilla, när allting glatt försvann.