Kire och Kluro
Det var en gång en stad som levde i förtvivlan för ett mörker. Dom kallade på detektiven Kluro. De sa så här i telefonen:
- Hjälp!
Sen lade dom på.
Kluro kom. Men vad ingen visste var att Kluro faktiskt var korkad. Först förförde han en stol, sen gjorde han ett lögndetektortest på en toalett, och av någon konstig anledning upprepade han den här visan:
- Oh, oh, jag är en korkskalle. Oh, oh.
Nu var staden trött på att Kluro inte gjorde något vettigt, så dom tog lite ruttna ägg och tomater och kastade på Kluro, som blev utkastad ur staden.
Som tur var kom superdupermegaultradetektiven Kire förbi.Kire tog Kluro till psykotrollkarlen och fick sitt inte ... Nä, nu får det vara nog med konstiga ord! Vi har inte hur mycket tid som helst kvar. Vi spolar fram lite.
Hur som helst. Kire var i Kluros hjärna och började styra honom.
Först sa Kire förlåt till staden, och kollade efter ledtrådar.
Kluro/Kire hittade robotspår av en robot som rånat banken. Och inte vilken bank som helst, utan Superbanken som hade 55 miljarder kronor, viket är väldigt mycket pengar.
Men då kom roboten på Kire med att spionera. Den tog Kire till ett hemligt labb. Men Kluro hade en polisbricka, och dit roboten tog dem hade polisen spårat dem.
Och kluro, han blev faktiskt smart.
Slut.