Älvens beskyddare del 1

Uppsatser och mystiska brev

Dagen gick lika fort som om Nelly hade vandrat genom gelé. Det var väldigt nervöst inför uppsatsen som hon skulle presentera idag, tyckte hon. Matematiken var tråkig. Nellys klass höll just på med algebra. Nelly kände sig okej bra på det, men idag var det tråkigt oavsett vad det hade handlat om. Idag kunde hon bara tänka på en sak, precis som varje år den sista februari. Att det var dags att läsa upp faktan som hon hade samlat ihop om Älvö hade hon nästan glömt bort. Hon hade bara tänkt på det som ska hända imorgon. Och nu stod hon där, och hade en halvdan text och panik.

Klockan ringde och gjorde Nelly uppmärksam på att nu är det lunchrast. Alla andra sprang ut ur klassrummet men Nelly gick i maklig takt. Hon ville gärna slippa att stöta på Abbe. Han var alltid så kaxig.

Lunchen var inte särskilt god. Nelly hade aldrig gillat den kommunala skolmaten. Hon försökte hitta ett bord att sitta vid, men vid varje bord med en ledig plats sa någon:

- Förlåt, men här ska vår kompis sitta. Kanske imorgon.

Nelly försökte kontrollera sin ilska, men det var svårt att vara så hatad av alla. Precis som vanligt slutade det med att hon var tvungen att sitta på golvet. Innan hon ens hunnit börja äta ringde klockan för nästa lektion. SO, vilket innebar uppsatsen.

Nelly tittade nervöst sig omkring i det vitmålade klassrummet. Tveksamt började hon läsa upp vad hon hade skrivit.

- Jag bor på en plats som heter Älvö. Det är en ö som inte riktigt är som andra platser. Minnet av ön försvinner om man är borta för länge, därför är den inte med på världskartan. Älvö, eller halvmåneöarna, som det också kallas, ligger i Atlanten. Det unika med den här platsen är att tjugo barn per år blir utvalda för att tränas till att bli "älvens beskyddare" som ska hålla onda krafter borta. Varför kallas det Älvö? Det är för att utan älven som rinner här skulle vi inte leva. Den ger oss livsviktig kraft och gör att naturen här är mycket vackrare än någon annanstans. Alla som blir utvalda får unika krafter. De ska hålla ondskan borta och skydda älven.

- Bra Nelly, sa deras lärare Birgitta. Nelly suckade av lättnad att Birgitta i alla fall hade gillat uppsatsen, och gick och satte sig i sin bänk igen.

På rasten efteråt hade Nelly precis gått och hämtat en boll och börjat studsa med den, när Abbe konfronterade henne.

- Haha, vilken dålig uppsats! sa Abbe. Nelly suckade, han hade visst alltid något att retas för, tänkte hon. Nelly försökte ignorera kommentaren så gott det gick. Hon blängde bara på Abbe och studsade bollen mot andra sidan skolgården så att hon fick lov att springa efter och därmed slapp honom för ett tag.

Lektionerna efter gick trögt. Det var skönt att äntligen komma hem, trots att Nelly egentligen gillade skolan.

- Åh, vad jag önskar att jag blir utvald i år, suckade Nelly. Fast det är så liten chans att jag har slutat hoppas, sa hon till sin mamma. Det var efter skolan, samma fredag. Hon hade nyss kommit hem.

Hennes mamma svarade:

- Vem vet, det sägs att om man blir utvald får man ett brev första mars, vilket är imorgon.

Självklart visste hon det. Nelly bar samma intresse som sin mamma för allt det där. Hon hade läst boken om skolan där allt var möjligt. Det kändes som om det bara var en legend, men hennes mamma sa att hon hade träffat en person som hade gått på skolan.

- Jag tror ändå inte att jag blir utvald.

- Hoppas då.

- Vad hjälper det?

Nelly gick till sitt rum. Hon såg sig omkring och suckade. Hon ville så gärna ha ett roligare rum än det gråmålade, helt normala rummet hon ägde. Hon satte sig på sängen och läste, tills hennes mamma ropade:

- Maten är klar!

I köket osade det rejält, men eftersom det alltid var så kändes det bara hemtrevligt. Nelly kom vid åsynen av sin mamma på att de var osams, och hon ville inte att mamma skulle få glädjen över återföreningen riktigt än.

Hon satte sig vid matbordet med huvudet nedböjt och åt under tystnad, fast hela tiden tänkte hon: " Hoppas, vad hjälper det?"

En stund efter maten behövde hon gå på toa, ta på sig pyjamas och borsta tänderna.

Sedan gick hon och lade sig. Efter en stund kom hennes mamma och pappa och sa godnatt. Sedan somnade hon nästan direkt.

- Ah, vilken härlig dag, sa Nelly nästa morgon. Då såg hon något som glödde.

Hon gick darrande fram och tittade vad det var.

Det var ett brev. Med dunkade hjärta började hon läsa:

"Du är utvald. Kom till Tallbarrskogens lägerplats. /Ugglan"

Hon skrek till sina föräldrar:

- Ni hade rätt, att hoppas räcker!