Fakta om kinesisk fotbindning
Kinesisk fotbindning ansågs fint och var ett stort skönhetsideal. Små flickor i sexårsåldern fick oftast sina fötter bundna för att bli accepterade av sociteten. Det ansågs att om foten var längre än sex tum så skulle man få svårt att hitta en make. En färdig fot skulle vara cirka fyra tum lång. Den färdiga foten kallades ''lotusfot''. Processen av fotbindningen tog flera år.
Först klippte man av tånaglarna. Sedan bröt man ihop fötterna och band fast hårt med tyg. Man gjorde det på vintern för att lindra smärtan. Man måste gå med käpp om man ville ta sig fram. Som gammal hade man större risk att ramla och bryta benen.
Som tur var blev det olagligt att binda fötter i städerna år 1902 men ute på landsbygden bands fortfarande små flickors fötter. År 1912 blev det förbjudet för hela landet och fotbindningen dog ut.
