Klotet som blev endimensionellt
Det var en gång en pojke som hette Nils-Petter-Urban. Han gick på Bergaskolan i årskurs tre. Tyvärr var han så dålig på matte att han inte kunde räkna hur många köttbullar han hade på sin tallrik. Därför åt han alltid alldeles för många. Många gånger fick han gå och spy på toaletten för att han hade pressat i sig för många. Lärarna sa att han fick ta max sju stycken men när han räknade blev det ett, två, tre, tre, tre, och så vidare tills han blev spyfärdig. Pojken blev dessutom så fet att han rullade iväg till lektionerna efter att ha ätit köttbullar ett antal gånger. Han visste inte heller hur han skulle räkna ut sin egen volym, eftersom han inte hade någon aning om formeln för klotets volym. För denna stackars pojkes skull slutade skolan att servera köttbullar, och gick över till riskorn. Så därefter åt eleverna ris med makaroner och ketchup, istället för köttbullar. Nils-Petter-Urban gick ner i vikt väldigt mycket, vilket var bra. Och pojkens öde blev att efter grundskolan jobba som professionell endimensionell person, vilket var ett väldigt välbetalt yrke på den tiden.
Slut
