Att färdas på land och vatten i Arktis
I årtusenden har inuitfolken kunnat leva i Arktis, trots det hårda klimatet. Men utan slädhunden och hundsläden skulle det ha varit omöjligt. Inuiterna var då som nu jägarfolk, och djuren de jagade var, och är, utspridda över jättestora områden. För att få mat och kläder måste människorna därför kunna förflytta sig långa sträckor. Det kunde de göra med hjälp av hundarna, som också orkar dra ganska tunga lass. Den största katastrof en jägarfamilj kunde drabbas av förr i tiden, var att förlora sina hundar. Då svalt ofta både barn och vuxna ihjäl.
I dag har hundarna i stora delar av Arktis bytts ut mot snöskotrar. En skoter går mycket fortare än ett hundspann. Den kan dra tyngre slädar och behöver inte matas på hela sommaren då den inte används. Dessutom tycker många att skotern känns modernare och roligare än ett hundspann. Men på vissa ställen, till exempel på nordvästra Grönland, kör man fortfarande helst med hund och släde. Numera, när de flesta har levt med skotern i några årtionden, är det många som börjar använda hundspann igen. Hundarna kostar mycket mindre, eftersom de lever på resterna av det som människan har jagat till sig själv, till exempel inälvorna från säl. Hundarna behöver varken dyr bensin eller reservdelar. De luktar inte avgaser - som en skoter gör. Och kör man vilse i en snöstorm så hittar hundarna hem igen. Det gör ingen skoter.
Hundarna är inga kramdjur precis utan rena arbetsdjur, och de är mycket vildare än vanliga hundar. Varje år blir många småbarn i Arktis svårt bitna av slädhundarna.
