See thing's

Mörkret lade sig över staden.

Natten skrämde varenda människa. Då var han ute med sina undersåtar.

Ibland huvudlösa, döda ...

Han hade spridit skräck, dödat och skapat egna varelser.

Bara han kunde se dem, spökena.

Den första han skapat var en otroligt läskig och farlig monsterlik varelse.

Them, Them var dess namn.

Han var trogen sin mästare och hade stått vid pojkens sida i åratal.

Tills en dag då ett annat spöke kom, eller han skapade det.

Samui, hette hon.

Eld, eld som brann eller vässades, användes som knivar.

Samui hade skurit Them, dödat honom.

Då hade pojken dödat Samui, visat sin riktiga form.

Djävulens son, den äldsta sonen.

Den starkaste sonen.

Nu var han fylld av sorg, det sög.

Han skulle hämnas, hämnas hela världen.

Alla som hade retat honom, mobbat honom!

De hade kallat honom idiot för att han talade med sina spöken. Visst de såg inte spökena.

Visste nog inte ens att de fanns där!

Men det var ändå inte okej!

Han förstod inte att man inte får döda bara för att någon hade mobbat honom. Han var demon.

Men bara för att man är demon är det inte okej.

Nu var han i staden, där han skulle hämnas.

Han sträckte ut sin arm mot ett hus.

- Döda, mumlade han och spökena sprang mot huset, slet ned väggarna ströp människorna där.

De skrek.

Spökena bara fortsatte döda, sprang från hus till hus och rev det. Människorna såg inget, bara husen som revs och familjemedlemmar som dog och fick sina inälvor utslitna.

Det var det sista de såg.

Pojkens hämnd. Det hemskaste någonsin.

Han hade aldrig varit så mäktig, aldrig.

Men människorna visste vad som väntade, död och tortyr.

Nu var staden bara aska och skit.

Liken låg utspridda.

Nu var han klar.