En sommarkväll
Solen går ner bakom de stora granarna och skogen blir mörk och lite kuslig. Jag njuter av den varma sommarkvällen och beger mig till stranden som är här bredvid.
Vattnet är spegelblankt. Jag går ut på bryggan, sätter mig ner och stoppar ner fötterna i det ljumma vattnet. En konstig vindpust sveper förbi mig.
Jag reser mig upp och undrar varför det var en hård vindpust. Jag tänker att det inte var något konstigt.
Nästa dag så vaknar jag av att min lillasyster ropar:
- Vakna nu då någon gång!
- Ja, ropar jag och suckar.
Jag skyndar mig att äta min frukost och går ner till stranden. När jag kommer ner så kommer en ny vindpust.
Det är verkligen konstigt, tänker jag.
Men efter en stund så händer det något ännu konstigare. En massa djur vimlar ut ur skogen och jag ser bara skog och mitt hus förstås. Sen så ser jag vad alla djuren sprang i väg ifrån. Det var en människa med jättehög volym på sin högtalare.
Plötsligt faller alla pusselbitar på plats. Det måste ha varit så här. Den här personen går runt och lyssnar på musik. Både på kvällen och på dagen. Sen så blir djuren rädda och springer därifrån.
Jag måste säga till, tänker jag.
Jag går fram och säger:
- Hej, vad heter du?
Hon stänger av sin högtalare.
- Oj förlåt, jag hörde inte, säger hon.
Jag säger samma igen fast lite högre. Hon svarar:
- Jag heter Ros-Marie, vad heter du?
- Jag heter Minna och jag behöver prata med dig, svarar jag.
Jag fortsätter:
- Okej, så här är det, du spelar så hög musik att djuren blir rädda.
- Oj, säger hon. Jag ska dämpa mig och i fortsättningen ha hörlurar.
Jag går hem och tänker: Å, vad jag älskar mitt underliga liv.