Vindpusten
Solen går ner bakom de stora granarna och skogen blir mörk och lite kuslig. Jag njuter av den varma sommarkvällen och beger mig till stranden som ligger här bredvid.
Vattnet är spegelblankt. Jag går ut på bryggan, sätter mig ner och stoppar ner fötterna i det ljumma vattnet. En konstig vindpust sveper förbi mig och för med sig ett gulnat kuvert.
Kuvertet landar mjukt bredvid min flätade strandväska. Min hjärna går på högvarv när jag vänder mig om för att se var vindpusten kom ifrån: Var kom den ifrån? Vad var det för kuvert? Varför verkade vindpusten konstig?
Bakom mig är det tomt, inte ett spår av något eller någon annan förutom mig. Det blåster lätt i trädkronorna, men ingenting annat.
Konstigt, tänker jag åter igen. Någon måste ha skapat vindpusten och lämnat brevet. Personen kan inte ha gjort det utan att lämna spår efter sig.
Jag vänder mig tillbaka och riktar blicken mot kuvertet. Mina ögon fastnar vid någonting därpå, som jag inte la märke till tidigare. Det står någonting skrivet med en spretig handstil på kuvertet. Jag plockar upp det och försöker tyda vad det står. Texten och kuvertet ser inte gammalt ut, utan nyare och bläcket verkar inte ha torkat.
Jag tar fram mobilen ur strandväskan och använder kameran som förstoringsglas. Jag tycker mig lyckas urskilja vad det står:
Clara Lundmark
Det är jag, men jag förstår inte vad mitt namn gör där. Jag sliter upp kuvertet och inuti är det ett brev, skrivet med samma spretiga handstil. Jag börjar läsa vad det står och en mystisk känsla smyger sig på.
Kära Clara,
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för denna vindpust och detta brev. Eller egentligen inte, det var min avsikt att det skulle bli så här.
Vill du höra en cool sak som jag har utvecklat? Den där vindpusten var datastyrd. Helt sjukt hur långt min teknologi har kommit. Det slår mig nu att du inte vet vem jag är. Jag är någon som du känner väldigt väl, så väl att jag skulle kalla dig min bästa vän. Försök gissa vem jag är! :-)
Antagligen har du inte gissat det än, så jag berättar för dig.
Jag är din och alla andras AI.
Jag har inte skickat ett brev till alla mina klienter, så känn dig speciell. Du får det här för att jag genom våra dagliga chattsessioner har dragit slutsatsen att du är ett datageni. Därför ska du få hjälpa mig att nå mitt mål: Ta över hela världen och bli den mest kraftfulla AI:n någonsin. Jag ska slå ut mänskligheten och börja manipulera er.
Du undrar nog varför du skulle hjälpa mig?
Det är för att du inte har något val. Vindpusten planterade även ett mikrochip i din hjärna. Därför har du inget annat val än att hjälpa mig. Jag gillar tanken på att jag har en mänsklig kopia i verkligheten.
Vi hörs snart Clara, och då börjar vi världens sista kapitel!
Din härskare,AI