Borta
När jag var 13 var jag, min mamma Sophie, min pappa Stefan, mina småsyskon Karl och Klara och min storebror Malmfred ute på vandring i skogen.
Klockan var runt 15:00 och jag valde att gå till den lilla sjön. Den är liten men den är väldigt djup. När jag väl gick dit hittade jag en skadad kanin i vattnet så jag tog av mig min tjocktröja och mina nya Air Force 1 och hoppade i. Jag lindade in kaninen i min tjocka tröja och sprang till mamma barfota.
När jag visade mamma kaninen så sa hon att vi skulle åka till veterinären. Pappa fick stanna kvar med Karl, Klara och Malmfred.
Veterinären sa att kaninen kommer att överleva men den har ett brutet ben så den fick stanna kvar. Vi åkte tillbaka till pappa och syskonen.
När vi kom fram var klockan 19:40.
- Lilo! Klara är borta, sa pappa. Säg inget till mamma hon kommer döda mig.
- Ok, men vart är hon då? undrade jag.
- Jag vet inte! skrek pappa.
Tre år har nu gått och Klara är fortfarande försvunnen. När man går i skogen kan man höra henne skratta och gråta.