Den hemsökta flickan
Det var en gång en flicka som var ute i en skog. Då såg hon några barn hänga i träd. Flickan tyckte att det såg roligt ut. Hon gick till trädet bredvid barnen och hängde sig med händerna i en gren. De andra började reta henne och säga att hon var en fegis som inte vågade hänga lika högt upp som dem. Flickan blev arg och klättrade ända upp till toppen av trädet. Men det skulle hon aldrig ha gjort.
Hon ramlade ner från trädet som var det högsta av dem alla. Sedan dess har det sagts att skogen bevaras av en hemsökt flicka.
Hej! Jag heter Sara och är 12 år. Jag har en kompis som heter Melker. Han är snäll tycker jag. Alla andra tycker att han är fånig att vara med. Men det tycker inte jag.
Idag är Melker sjuk och hemma från skolan. Det är jobbigt tycker jag, för då frågar alla mig hur jag kan vara kompis med honom. Och mitt svar är alltid: "För att han är snäll och rolig att vara med."
Alla tycker att det är galet att jag tycker det, men jag brukar inte bry mig.
De andra brukar reta Melker och då blir jag arg på dem och säger stopp. Men de bryr sig inte om vad jag säger, och börjar reta mig också. Förut brukade jag bli ledsen, men nu är jag van.
Men i alla fall. De andra retar Melker för att han ofta pratar om en hemsökt flicka som bevarar en skog. Alla säger: "Han ljuger!!" Jag tror inte att han ljuger. Jag tror att det är sant, och Melker har lovat mig att vi ska dit någon dag. Jag längtar till den dagen.
EN VECKA SENARE:
"Hej Melker!" säger jag.
"Hej Sara!" säger Melker.
"Idag är det dags Sara", säger Melker.
"Vad händer?" frågar jag.
"Vi ska ju till den hemsökta skogen, som den hemsökta flickan bor i", säger Melker.
"Ja, just det!", svarar jag.
"Jag har med mig mat och vatten till vår utflykt", säger Melker.
"Va bra! Ska vi gå nu på en gång?" frågar jag.
"Nej vi ska gå vid lunch, alltså på lunchrasten", säger Melker.
"Okej", säger jag.
EFTER LUNCHEN:
"Ska vi gå nu Melker?" frågar jag.
"Ja det ska vi", säger Melker.
I SKOGEN:
"Melker jag är rädd", säger jag.
"Varför?" undrar Melker.
"För att det är mörkt och läskigt här", säger jag.
Men Melker svarar inte.
"Melker .. Melker? MELKER!!" skriker jag.
Melker är borta. Vad ska jag göra nu?
