Syskonens liv - Del 2: Isunges synpunkt
Isunge slog upp ögonen när hennes mamma alldeles skräckslaget ropade:
- Sparvunge är borta!
Isunge stod och funderade på att säga något om drömmen hon just haft, när hennes pappa kom fram till henne.
- Har du sett Sparvunge?
- Jag hade en dröm. Hon tvekade lite.
- En dröm?
Blåfjäder kom fram till henne.
- Är du säker?
Isunge nickade.
- Han sprang bort från sjön, i riktningen mot en Åskstig.
- Vi organiserar en sök-patrull, jamade Törnklo.
- Det kommer ta för lång tid! ropade Isunge.
Inom en sekund hade hon fattat ett beslut. Hon rusade mot tunneln ut från lägret, och innan någon fattat vad som hänt var hon ute i skogen. Isunge öppnade munnen för att dofterna skulle nå doftkörtlarna. Där var Sparvunges doft. Hon rusade iväg och följde efter spåret för att inte låta de nya dofterna distrahera henne.
Efter ett tag så blev doften starkare, bara för att sedan dränkas i en konstig stank som kom från en konstig svart yta. Hon spanade efter Sparvunge, bara för att se honom på den svarta ytan med den sjunkande solen bakom sig. Hon sprang mot honom men stannade på kanten av det svarta.
- Sparvunge! ropade hon medan han snodde runt och tittade på henne. Då hördes något som lät lite som ett vrål komma närmare - ett monster! Hon rusade mot Sparvunge och hann precis knuffa undan honom.
Allt blev svart, och det sista hon såg var Sparvunge och Knoppfäll som stod lutad över henne. Efter ett tag så vaknade hon på ett väldigt grönt ställe, där tyckte hon att hon såg Långsvans som blivit krossad av ett fallet träd för en säsong sedan. Var det här Stjärnklanen hon hört så mycket om? De egna förfäderna som levde långt innan henne?
