Tjej och spegel

Var en gång en tjej som hade förlorat sin mamma. Så hon gick ut i skogen för det fanns ett rykte att det fanns en spegel som man kunde prata med de döda med. Det fanns massor av monster i skogen, varulvar som den här tjejen kunde gömma sig bakom och en sten. För det fanns en gubbe som var vakten för skogen och gömde sig bakom stenen. Det kommer en kille bakom:

- Du stör lite grann, du måste vara tyst, sa jag.

- Ok, ja sa pojken.

Då var inte vakten där längre, den tittade bakom sig och där var han. De skrek:

- Hjälp!

Då sa han:

- Jag ser att du har ett litet smycke på jackan, kan jag få ta dig?

- Nej, det är ni, sa ja.

Han blev arg och började jaga oss. Vi sprang, vi sprang, till slut var vi mellan två berg det var måste de stenar .

Han var fortfarande bakom oss, till slut kom foten på tal framför oss. Vi gick in i den nu är inte heller där så nu så springer vi för livet, för det finns varulvar i skogen. Killen blir rädd och skriker han vill komma hem. Jag säger:

- Kan inte gå nu. Vi måste kämpa.

Vi hittade en liten husvagn. Övergiven. Vi gick in i den för att hitta skydd så hörde vi några stenars prasslade utanför. Varulv! Hjälp, hjälp, hjälp skrek han! Nu ser du om att vara min man har gått iväg. Han går ut och springer hem och jag tänker inte ge upp. Jag stannar i husvagnen och nu är det ingen fara runt så jag springer ut till slutet.

Klippan, ett avslut och där ser jag krossande spegeln, spegeln, slut, slut, slut, slut, slut. Sagan var slut.