Tufsan hittar ett nytt hem
Tufsan är jätteledsen. Hon fryser och är hungrig. Det är snöstorm och kallt i parken där hon är. Det är en månad sedan bilen krockade nu. Husse försvann och Tufsan blev ensam kvar.
Tufsan går omkring och krafsar på dörrar. Hon tänker: Kanske, kanske är det någon som öppnar. Men nej. Hon fortsätter att gå runt kvarter för kvarter och krafsa på dörrar.
Hon blir trött och går tillbaka till parken. Hon lägger sig under klätterställningen. Det går fort att somna. Hon är så trött av att krafsa på dörrar.
Nästa morgon när hon vaknar märker hon att hon är översnöad. Hon gräver sig ut. Då märker Tufsan att det sitter ett barn några meter bort som ska åka pulka. Barnet upptäcker att det står en hund där och går fram och klappar den. Det känns jätteskönt, tycker Tufsan. Det känns att det är jättelänge sen någon klappade henne.
Barnets mamma kommer och upptäcker barnet med den övergivna hunden.-Jamen oj, vad gör du här ute lilla vän? frågar mamman Tufsan.
-Titta mamma, hon är så mager och blöt och trött, säger barnet som heter Lilly. Kan vi inte hjälpa henne?
Lillys mamma sätter sig ner och pratar med Tufsan.
-Vill du komma hem till oss?
Tufsan gnäller lite till svar. (ja på hundspråk).
Mamman hade med sig en extra fleecetröja som hon svepte in Tufsan med. Sen satte dom henne på pulkan och började gå hem. När dom kommit hem går mamman iväg och köper hundfoder. Pappan sätter igång en brasa så att Tufsan ska bli varm. Tufsan är glad.
Från den dagen är Tufsan och Lilly bästa vänner. Men Tufsan glömmer aldrig sin gamla husse.