Gulliga åsnor och uppätna näsor - Del 2
Ok, så du har läst del ett och du tyckte om den och därför skriver jag nu en del två.
Åsnan är som sagt död och folket är glada men Kungen är arg. Det jag inte skrev i förra berättelsen är att åsnan hade ett litet barn som hette Rappakalja. Rappakalja var faktiskt inte en åsna utan den var en häst (adopterad). Poängen är att Rappakalja var nu ledsen och sörjde nu sin pappa (Kirerska). Rappakalja började därför äta folks öron istället för att folket ska ångra att de dödade åsnan Kirerska. Kungen blev glad att det fanns någon som kunde sörja Kirerska men han var också ledsen för Kirerska var gullig men Rappakalja var supermegajätteganskabautaotroligt ful.
Därför ville kungen döda Rappakalja och precis som Kirerska så skulle Rappakalja ta kungens öron och näsa med men vakterna dödade den och när de skulle äta Rappakalja till middag så sa Kungen:
"Stopp och belägg med farmors skägg!!! Jag vill inte äta en så ful och äcklig häst och jag är faktiskt vegetarian."
Nu kanske ni tänker: Men hur kan Kungen vara vegetarian när han åt åsnan? Svaret är simpelt, Kungen åt inte åsnan. Han tog åsnan och hängde upp den i taket på sitt rum och stoppade in 43 starka lampor i åsnans mage så det ser ut som att den döda åsnan lyser.
Men kungen tyckte att det var synd att två starka hurtiga djur nu hade dött så vet ni vad han gjorde?
(Han bajsa under bordet.)
SLUT