Vildhästen
Det var en vanlig morgon med klarblå himmel och alla vildhästarna hade fullt upp med att beta. Förutom jag då, för jag ville se mig omkring. Jag pustade och frustade. Då hörde jag något som väste. Jag travade i väg från flocken och ljudet tystnade.
Vad var det där för väsen, tänkte jag. Plötsligt hördes det igen. Jag vred öronen för att lyssna vart ljudet kom ifrån. Då såg jag en puma sakta stiga fram och spänna ut klorna. Jag stampade med hovarna så att den skulle bli rädd. Men den här puman var inte rädd. Jag vände mig om och galopperade iväg till min flock för att varna dem att det fanns en puma i närheten.
Men flocken var alldeles för långt borta. Jag stannade och såg upp mot solen. Min mormor sa så här innan hon dog:
"När du är i fara galoppera till ljuset då är du skyddad."
Jag galopperade mot ljuset som mormor hade sagt.
Jag klarar inte detta jag är för trött, tänkte jag för mig själv. Då såg jag en massa konstiga varelser och saker som lät högt på vägen. Det måste vara människor och bilar. Jag gick fram till en bil och nosade. Ett rött och blått sken började lysa. Människorna kom sakta emot mig. Jag tänkte att det var en slags lek så jag började vifta på svansen och hoppa runt. En människa satte ett rep runt min hals och tog in mig i en stor vagn, Jag var så trött att jag somnade.
När jag vaknade till öppnades luckan till vagnen och jag följde med människan ut. Hon var så lugn. Vi gick in i ett stall där jag såg många andra hästar. Jag fick plats i en tom box med spån. Jag rullade mig i det mjuka spånet. Människan stod kvar utanför och log. Då såg jag också maten och vattnet. Wow! var allt jag kunde tänka innan jag började tugga i mig.
Efter en stund kom det in mindre människor i stallet. Flickor i 4-17 års ålder. De tittade alla nyfiket på ett papper. Efter en stund kom en trettonårig flicka in i min box och klappade mig.
"Vad fin du är killen", sa flickan.
Då kom kvinnan som tog mig till stallet med en namn skylt. Det stod Gold-effy.
Jag har fått ett namn. Jag blev så glad att jag börja bocka.
"Vilken häst ska jag ha?" frågade flickan.
"Du ska rida Gold-effy", sa en äldre människa.
"Men ingen har ju ridit honom förut!"
"Vi får improvisera lite idag. Men be din mamma att hon bokar in en privatlektion."
"Okej."
Jag tittade på flickan och kände att det här kommer att bli bra.