Skräckslagna Wilma
Det fanns en gång en tjej som hette Wilma. Hon var en väluppfostrad men en överdrivet rädd tjej, fast än hon var 15 år gammal, var hon rädd för mörkret. Hur som helst så hade hon blont krulligt hår och blåa ögon. Hon var en ganska lång tjej också, runt 173 cm. Hon var som sagt väldigt rädd för mörkret, vilket var synd eftersom hon skulle gå på en fest en sen vinterdag, klockan 22:00 för att vara exakt.
När hon gick slog hennes hjärta 120 slag per minut. Hon kände att det var någon som följde efter henne hela tiden. Dessutom kändes det som att någon ropade på Wilma. Hon vände sig om flera gånger, och ropade och ropade.
- Finns det nån där?
Ingen svarade, efter ett tag började hon att gråta, eftersom hon var både rädd och ledsen för att hon kanske skulle missa festen. Klockan var 22:45. Sen började Wilma tänka till lite ”Omg” jag är 15, hur kan jag vara så rädd. Hon slutade att böla och tittade bakom sig en gång till. Då insåg Wilma, en sak. Det var hela tiden hennes egna skugga, det var ingen annan bakom henne. Men då var det redan för sent, hon kan ju inte komma 1 timme försent till festen. så Wilma sprang hem istället, utan att stanna, i fall att nåt skulle hända, ”typ”. Hon får väl ge presenten till hennes kompis imorgon, och be om ursäkt för att hon inte hann komma. Det kommer att lösa sig, tänkte hon. Men just när hon klev in genom dörren insåg hon att det faktiskt var nån som ropade på henne, vem kan det varit? Nu blev 15-åriga Wilma rädd igen.