Till navigering av sidans innehåll Till övergripande innehåll för webbplatsen
  • Ikon ugglan silhuett

Vänner som fick mig att må bra

Det var den 15:e juni och jag var klar med min fotbollsträning. Jag kommer ihåg att den dagen var jag så trött så att jag somnade på bussen när jag var på väg hem. Jag vaknade av att jag hade missat den stationen jag skulle av på men som tur var det bara tre stationer ifrån mig som jag hade missat.

 

Jag hoppade av bussen och började röra mig hemåt. När jag började närma mig hem hörde jag pappa och mamma skrika på varandra, det var inte första gången jag hörde detta. Det hade hänt några gånger och nu kände jag att jag inte längre orkade med allt skrikande och ropande hemma. Jag sprang till stationen och hoppade på en buss. Jag hade inte koll på vilken buss det var och jag brydde mig inte heller. Jag ville bara bort därifrån och inte komma tillbaka på länge.

Klockan var 21:10 och jag hade hoppat på bussen för 5 minuter sedan. Jag kollade ut från fönstret och såg att jag var nära en skog. Jag blev lite rädd eftersom det var mörkt ute och jag var helt ensam nära en skog som jag inte ens varit i innan. Jag vet inte vad jag fick för mig där och då men min magkänsla sa att jag borde hoppa av bussen.

Bussen stannade och jag hoppade av. Jag kollade runt och jag såg bara mörka, läskiga träd. Jag bestämde mig för att gå på kanten av bilvägen eftersom det inte fanns en gångväg. Luften här ute blev kraftigare och kraftigare för varje minut, det kändes som om luften ville att jag skulle flyga iväg.

Till slut började jag frysa för det blev så kallt och vinden var så hård. Jag kollade i min träningsväska om det fanns något jag kunde ha på mig och jag hittade en tjock tröja som jag kunde använda. Nu hade jag gått en bit och då helt plötsligt såg jag en tjej bakom mig som rusade i full fart emot mig.

- Hej, är du ny här? Känner inte igen dig sa hon.

- Ny och ny, jag har lite problem hemma så jag orkade inte med familjen och tog bara någon buss för att tänka på annat svarade jag.

- Fattar, har också lite problem hemma och då brukar jag komma hit till skogen för att tänka på annat. Skulle du vilja beskriva dig själv lite? undrade hon.

- Jo, jag heter Saga och är 13 år gammal. På fritiden tycker jag om att träna fotboll. Hur är det med dig då? frågade jag.

 

- Jag heter Lina och är 14 år gammal och jag tränar faktiskt inget. Vill du hänga med till Högan? Högan är ett ställe där jag och alla mina vänner brukar hänga och bara vara med varandra. Vi kallar det Högan för att det var min farfars hus innan och hans namn var Högan sa Lina. Jag ville såklart följa med så jag tackade ja. Jag följde efter henne och medan så snackade vi väldigt mycket om hur det gick för oss, livet, lite problem, vänner, familj och lite mer. Jag tyckte det var superkul att träffa nya folk.

Efter att vi hade gått i ungefär 20 minuter började vi närma oss Huset eller Högan som dom kallade det. Det såg väldigt gammalt ut och såg ut som att det skulle vara mögel där inne. Vi gick in och där såg jag ingen. Det var mörkt, kallt och luktade gammalt.

- Var är alla? sa Lina med en fundersam röst.

Vi gick in i rummet bredvid rummet vi var i och där var det fullt med människor. Dom såg ut att vara ungefär tolv till femton år gamla. Rummet där såg mycket fräschare ut. Det fanns en massa färger överallt, till exempel fanns det en massa fina tavlor. Vid hörnet fanns det en soffa och framför den fanns det en stor svart TV. Sedan fanns det också speglar runt om väggen där dom tydligen brukade dansa. Alla tjejer hade en liten egen dansgrupp tillsammans där dom brukade dansa med varandra. Dom kollade på mig och då sa Lina med ett leende på läpparna:

- Här är Saga, hon kommer att hänga med oss idag och kanske andra dagar också.

Då kom några tjejer fram till mig och hälsade mig välkommen. Sedan efter dom hade hälsat på mig så satte dom sig i sofforna. Jag gick efter men jag snubblade på den stora röda mattan som låg i mitten av rummet, jag skrattade för jag såg så klumpig ut och Lina skrattade också åt mig. Men jag gick snabbt upp och satte mig bredvid tjejerna.

Jag tog fram mobilen från min jackficka och skrev till mamma:

Hej mamma! Jag behövde ta en paus från lite saker idag och därför sover jag hos min vän. Kram Saga.

Efter detta förändrades mitt liv helt. Alla gånger jag ville ta en paus så åkte jag hit till Högan och fick helt nya fantastiska vänner. Jag mådde mycket bättre här med dom för dom spred bara positiv energi.

Fler berättelser av Lorran0810

  • Ikon ugglan silhuett

Lina på äventyr

Det var en gång en liten flicka som hette Lina. Lina var en väldigt modig och äventyrlig flicka. En dag bestämde hon sig för att utforska den stora skogen som låg bakom hennes hus.

Lina packade en ryggsäck med mat...

  • Ikon ugglan silhuett

Trick

En gång när jag var på en fest, träffade jag en person som påstod att han kunde göra magiska tricks. Jag var skeptisk, men jag lät honom visa mig ett trick.

Han tog fram en liten ask och bad mig att välja ett kort...

  • Ikon ugglan silhuett

Ekorren

En dag när jag var ute och gick i parken såg jag en liten ekorre som sprang runt i gräset. Den var så söt och jag ville gärna ta en bild av den, men jag hade inte min kamera med mig.

Så jag bestämde mig för att för...

  • Ikon ugglan silhuett

Davids dröm

En gång fanns det en ung man som hette David. Han var en mycket ambitiös och målmedveten person som alltid strävade efter att uppnå sina drömmar. En dag bestämde han sig för att starta sitt eget företag och sälja prod...

  • Ikon ugglan silhuett

Promenaden till drömmen

En dag bestämde sig en ung man vid namn Erik för att ta en promenad genom en park i Uppsala. Han kände sig lite rastlös och ville ha en förändring i sin rutin. När han gick längs med stigen fann han en liten stig som...

  • Ikon ugglan silhuett

Sagan om Sagoön

Det var en gång en flicka som hette Lina. Hon bodde i Amerika men hon skulle flytta till Abu Dhabi till ett hus nära stranden.

En dag hörde Lina ett konstigt rop på hjälp från stranden. Lina sprang fram till stran...

  • Ikon ugglan silhuett

Försvunnen kvinna

- Leo! Har du hört om vad dom sa på nyheterna? ropade mamma.

Nyheterna? Jag skulle ju aldrig lyssna på nyheterna.

- Nej? Vadå då? frågade jag.

Jag gick nerför trapporna och fram till mamma och frågade funde...

Berättelser av andra

Fler berättelser
  • Ikon ugglan silhuett

Agnes åker till biblioteket

Det var en flicka som hette Agnes. Hon var åtta år och bodde i Piteå. Hon älskade att läsa och skriva.

Så varje månad åkte hon och sin pappa till biblioteket för att lämna tillbaka sina gamla böcker och byta till ny...

  • Ikon ugglan silhuett

Pojken som försvann

Det var en gång en pojke. Han hette Max. Max skulle gå ut och bygga en koja i skogen. Pojken gick en bit och tillslut hittade han ett bra ställe som som han kunde bygga kojan på. Max gick ock letade efter bra pinnar s...

  • Ikon ugglan silhuett

Händer för ofta

Jag spelar Minecraft i den nya potatis uppdateringen och jag har äntligen kommit upp till ytan av de ruttna potatisarnas värld men sen då så kommer en väldigt preppie potatis crepper som skriker:

- Nu ska du dö din...

  • Ikon ugglan silhuett

Korvarna

Det var en gång en korv som hela tiden kallades korv och då så sa den:

- Jag är ingen korv jag är en ostkorv!

  • Ikon hermelinen silhuett

Olmmuš ja Návdi

Okta beaivi Sára leai olgun vázzime. Son gulai juoga jiena mii son ii lean gulan ovdal.

Dá leai okta imaš jietna. Dá gullui vehaš dego návdi.

Nuppi beaivi son nái leai olgun vázzime ja gulai seamma jiena. Son oinn...

  • Ikon ugglan silhuett

Duo och Kattis

Hej, vi heter Duo och Kattis.

  • Ikon ugglan silhuett

Berättelsen om mig

Jag växte upp med min mamma och pappa men när jag var sex år så flyttade pappa ifrån oss till en annan stad. Mamma blev då jätteledsen. Mamma slutade jobba och blev konstig. Hon orkade inte ta hand om mig och jag fick...

  • Ikon hermelinen silhuett

Buoremus Rádná

Dat lea Illu birra.

Illu lea mu buoremus rádná.

Son lea ovcci mannu boris. Sus lea ruškes čalmmit ja guolggat.

Mon oačču Illu go son leai gavčči vahku boris.

Son lea hui siivu ja ráhkistan staohka, son nai ráh...