Stig-Petter och Elanen
Denna berättelse handlar om Stig-Petter. Om du inte vet vem han är, läs först Stig-Petter och bredstället.
Stig-Petter vaknade en solig morgon i mars och såg ut genom stugfönstret. Myren såg underbart vacker ut, ännu helt oförstörd av skoterspår. Snabbt slängde han i sig lite renkött och långfil till frukost. Sedan drog han på sig skoteroverallen och gummistövlarna. Han gick ut och drog igång sin trogna tvåtaktare, Skidoo Elan. Den startade med ett vrål. Skotern hade gått 3000 mil men visade inga tecken på att vilja klappa ihop. Stig-Petter hade vetat redan från den dag då han först sett skotern i reklamen att det var den bästa skoter som någonsin skulle tillverkas. Och hittills hade ingen bättre skoter sett dagens ljus. Stig-Petter hoppade på skotern och matade ner mot myren. Alla som kände Stig-Petter visste att han älskade att vara ute i naturen, men det betydde verkligen inte att han ogillade skoteråkning. Skoter var det bästa sättet att ta sig fram, det visste han. Han drog på rulle över hela myren, över en vak och en övergiven ark, och skotern hostade inte ens till. Han burkade i meterhög snö och skotern varvade som aldrig förr. Men så var det ju också en Elan. Han bestämde sig för att visa några ungtuppar med Summit 850 att det bara var modernt svammel som åt remmar. Han utmanade dem. Den som lyckades göra den mest imponerande uppvisningen på tio minuter på myren vann. Ungtupparna burkade och hoppade. Men Stig-Petter var bäst. Han planade baklänges över sjön och vann.
