Kalle Katts jul: Bok 2

Kalle Katt är en rolig katt som alltid hittar på något bus när man minst anar det. Kalle bor på en gård med sin mamma Kamilla, sin farbror Klas och sin syster Kelly. Gårdens ägare heter Britta och Bob, och på gården finns massor av djur.

Det var dagen före julafton, och Kalle sov djupt i sin bädd när Bob kom in med en stor, fin julgran. Allt brakande väckte Kalle och han satte sig upp och blinkade yrvaket.

- Nå men hej på dig Kalle, sa Bob och kliade honom på sin favoritplats, mitt på pannan. Kalle spann nöjt.

- Nämen hej Bob!

Det var Britta som kommit från köket.

- Ställ ner granen där, du måste vara utsvulten!

Bob satte ner granen och Britta drog in honom i köket och gav honom kaffe ur en mugg med texten "Bästa Bonden" på. Kalle gick fram till granen och nosade på den. Den luktade gott. Han tog ett smakprov och spottade ut allt direkt.

Fy vad äckligt, tänkte Kalle. Äter de det här?

Det hade dykt upp några lådor på golvet. I lådorna fanns massor med färgglada bollar. Han tog upp en med munnen och attackerade den. För honom var det inte en julgranskula, det var en gasell som flydde över prärien, och Kalle var ett stort, läskigt lejon.

- Men Kalle! Vad gör du med julgranskulan! skrek Britta.

Det var ännu läskigare, Kalle blev en helt vanlig katt igen. Han tittade på Britta med sin gulligaste blick.

- Man kan ju inte bli sur på lilla, söta dig!

Britta tog upp Kalle i famnen och kramade om honom. Han sprattlade och hon släppte ner honom.

- Kom nu gubben, du ska få lite middag.

Kalle förstod ordet "middag" och sprang till köket.

Efter maten klädde Britta och Bob granen med något konstigt, glittrigt rep och de där bollarna. Kalle förstod inte riktigt varför de skulle göra det, det var ju helt onödigt. Han skulle fråga mamma varför de gjorde det, men i morgon. Han hade blivit trött av att stirra på granen och gick och lade sig istället.

Nästa morgon gick han till sin mamma och frågade henne:

- Varför gör de så där konstiga grejer med granen?

- Människor har en tradition, den kallas för jul och då kommer en gubbe som heter jultomten, och ger alla snälla barn julklappar. Elaka barn får bara kol. Julklapparna brukar ligga under granen.

- Men Britta och Bob är ju gamlingar, de kommer väl inte få några julklappar? frågade Kalle.

- De ger julklappar till varandra istället, du kanske också får något.

- Jag vill få en leksaks mus då, tror du att jag får det?

- Kanske det kanske, du har varit ganska busig i år, sa mamma och log.

Middagen blev extra god, alla katter fick sill med grädde, det bästa som fanns enligt dem. När de ätit färdigt gick de in i vardagsrummet för att se om jultomten varit där. Då såg Kalle en fin, röd julgranskula. Han var det läskiga lejonet igen och den lilla gasellen bara väntade på att ätas upp. Han tog sats och hoppade rakt upp i julgranen. Han klättrade upp till kulan och attackerade den. Hela julgranen svajade och Kalle tappade balansen. Han ramlade ner och landade faktiskt inte på fötter, även om katter ska göra det. Hela julgranen svajade till en sista gång innan den välte över Kalle. Girlangerna föll över honom och han var dränkt i barr. Britta hade hört smällen och kom springande från köket.

- Dumma katt! vrålade Bob som också sprungit efter.

- Inget sådant, jag tror att Kalle...

Mer hann hon inte, för Kalle hoppade just fram, med girlanger över hela sig och med en julgranskula dinglande från ena örat.

- Men dumma lilla katt, skrattade Britta och tog bort kulan och girlangerna. Du får nog ingen julklapp efter det här!

- Säg inte att han välte granen för den där, sa Bob och pekade på kulan.

- Jadu, det tror jag faktiskt! skrattade Britta.