Beppes dag
Hejsan!
Mitt namn är Beppe Holgersson och jag är en gris. Jag är kring 39 år gammal. Faktiskt så är jag inte 100% säker men, jaja ... Idag ska ni få höra på vad som har hänt under en dag.
Dagen började såklart med att väckarklockan ringde. Jag måste alltid upp 05:00 för att ta bussen till mitt jobb. Jag bor mitt i ingenstans och det går bara en buss per dag. Jag jobbar på en musmattefabrik och det är väldigt skojigt. Inte för att jag har intresse för jobbet. Nej, nej. Det är bara så att jag jobbar en minut där och tjänar bra med stålar. Vet inte riktigt heller här hur mycket jag tjänar men det är i alla fall tillräckligt. Det är bara jag som bor i hemmet, resten av min familj har flyttat hemifrån. Mina två söner - Banka och Planka, flyttade när de var två år gamla för att arbeta på en fabrik. Där tillverkar de post-it-lappar som det står färdigskrivna shoppinglistor på.
Min fru flyttade när hon var 126 år gammal för att söka en blomma.
Nåja, jag vaknade klockan fem och åt frukost. Min favoriträtt är bacon med stuvad skinka och en selleri med ägg vid sidan av. Sedan borstade jag tänderna med cement, det har min doktor rekommenderat jag ska göra för att få starkare tänder.
Plötsligt var klockan tre och jag skulle börja om en kvart. Jag var helt enkelt tvungen att ta min gamla släde (Jag hade varit jultomte en gång i tiden.). Släden funkade utan renar som tur var, men när jag begav mig till jobbet så kom en missil rakt i mitt ansikte. Släden sprängdes och jag lyckades klara mig, problemet var bara att jag brann. Jag föll neråt, skrikandes i en läskigt snabb hastighet. Sedan såg jag att någonting syntes tydligare. "Ja!", tänkte jag och trodde att det var kuddfabriken.
Men det var det inte, det var saltfabriken. Jag åkte rakt in i en stor tunna med salt och lyckligt nog överlevde jag. Men mina sår började värka ännu värre. Jag tjöt som en gris med eld i baken. Jag måste nog ha varit väldigt slarvig när jag sprang igenom fabriken och sökte efter någonting svalkande.
När jag äntligen kom ut hittade jag ett glas vatten som jag hällde över lågan där bak. Tyvärr stod nu också fabriken bakom mig i lågor och snart så sprängdes den. Ut kom en massa vassa saltbitar som rev sig in i mitt skinn. Eftersom jag lever på instinkter så började jag kuta igen.
Klockan var nu 15:14 och jag lyckades ta mig till jobbet. Men chefen Nöffe kom till mig och sade "Du har fått SPARKEN!" Bokstavligen. Han sparkade ut mig vilket gjorde att saltbitarna trängde sig in ännu längre.
Jag snodde en sparkcykel för att råna en korvkiosk men korvgubben blev arg och gjorde mig till en korv och nu lever jag mitt liv som en korv som ingen vill äta.