Till navigering av sidans innehåll Till övergripande innehåll för webbplatsen
  • Ikon ugglan silhuett

Zombieapokalypsen

- Hjälp!

Jag vågade inte vända mig om för att titta men jag visste redan vad jag skulle se. Zombieapocalypsen hade pågått i tre månader.

Jag såg någon öppna sin dörr och vinka dit mig, så jag sprang dit.

- Hej! Vad heter du?

- Johan, vad heter du?

- Ellen, sa jag.

Jag pustade ut.

- Jag är en vetenskapsman. Kan du komma ner till mitt laboratorium? undrade Johan.

- Okej, vad ska du göra? undrade jag.

- Det berättar jag på vägen, sa Johan.

Vi gick genom huset och jag kollade på alla konstiga saker han hade, tjocka böcker utan namn på ryggen, konstiga anteckningar och bilder på folk.

- Jo, jag experimenterar på motgift så att alla zombies blir till människor, sa Johan.

- Coolt, sa jag.

Vi gick genom en dörr och det här var det jag såg: En tillfångatagen zombie, en massa kemikalier, flaskor och anteckningar.

- Jag är så nära att få ett motgift, men du behöver hjälpa mig att hälla i och blanda kemikalierna, sa Johan.

- Okej, sa jag.

- Kan du blanda den röda med den gröna flaskan och sedan kan du hälla det i den största flaskan, frågade Johan.

Jag gjorde som han sa och hällde ner det i flaskan.

- Häll lite i sprutan som ligger bredvid hinken. Vi måste testa på zombien, sa Johan.

Jag kom fram till honom och tog med sprutan. Han höll i zombiens arm och tog sprutan från min hand och sprutade in blandningen i armen på zombien.

- Vi måste vänta 48 timmar på att det börjar verka, sa Johan.

Jag nickade för att visa att jag förstod.

- Vill du ha varm choklad och sedan vila lite, frågade Johan.

- Okej, sa jag.

Vi gick till köket och jag tittade på klockan. Nio på kvällen, inte konstigt att jag var trött. Jag gick och hämtade en madrass och en filt.

- Den varma chokladen är klar, sa Johan.

Jag tog koppen och drack snabbt upp chokladen sedan gick jag och lade mig.

Nästa dag var det 24 timmar kvar tills det började verka.

- Wow! Zombien ser konstig ut. Det är en ny tid till den blir människa. Vi har lyckats! Nu häller vi motgiftet i miniraketen och skickar upp den så att motgiftet blir en del av vattnets kretslopp.

Vi gick ner och hämtade raketen, fyllde den och skickade upp den.

The End!

Fler berättelser av Cmarangskolan

  • Ikon ugglan silhuett

Godisland

Det var en gång två pojkar som hette Mico och Elias. Dom åt upp allt godis i Godislandet.

Det regnade godis varje dag. Dom åt upp alla godishus och godisgubbar men en godisgubbe överlevde. Dom bråkade om vem som s...

Berättelser av andra

Fler berättelser
  • Ikon ugglan silhuett

Jag och min kompis

En dag var jag med min kompis hon heter Lou och vi var ute och lekte i trädgården. Det var roligt. Nästa dag på morgonen åt jag Nutellamacka, det var gott. Sedan plingade det på dörren det var någon som sålde majblom...

  • Ikon ugglan silhuett

Tjej och spegel

Var en gång en tjej som hade förlorat sin mamma. Så hon gick ut i skogen för det fanns ett rykte att det fanns en spegel som man kunde prata med de döda med. Det fanns massor av monster i skogen, varulvar som den här...

  • Ikon ugglan silhuett

Svarta madam

Tre tjejer går till en toalett på skolan och säger Svarta madam åtta gånger. Sen när dom går ut ur toaletten ser dom Svarta madam i korridoren som jagar dom.

  • Ikon ugglan silhuett

Agnes åker till biblioteket

Det var en flicka som hette Agnes. Hon var åtta år och bodde i Piteå. Hon älskade att läsa och skriva.

Så varje månad åkte hon och sin pappa till biblioteket för att lämna tillbaka sina gamla böcker och byta till ny...

  • Ikon ugglan silhuett

Pojken som försvann

Det var en gång en pojke. Han hette Max. Max skulle gå ut och bygga en koja i skogen. Pojken gick en bit och tillslut hittade han ett bra ställe som som han kunde bygga kojan på. Max gick ock letade efter bra pinnar s...

  • Ikon ugglan silhuett

Händer för ofta

Jag spelar Minecraft i den nya potatis uppdateringen och jag har äntligen kommit upp till ytan av de ruttna potatisarnas värld men sen då så kommer en väldigt preppie potatis crepper som skriker:

- Nu ska du dö din...

  • Ikon ugglan silhuett

Korvarna

Det var en gång en korv som hela tiden kallades korv och då så sa den:

- Jag är ingen korv jag är en ostkorv!

  • Ikon hermelinen silhuett

Olmmuš ja Návdi

Okta beaivi Sára leai olgun vázzime. Son gulai juoga jiena mii son ii lean gulan ovdal.

Dá leai okta imaš jietna. Dá gullui vehaš dego návdi.

Nuppi beaivi son nái leai olgun vázzime ja gulai seamma jiena. Son oinn...