En liten värld - Dag 1, januari
Jag vill bara börja med att presentera mig själv. Mitt namn är Vilhelm, och jag bor på ett ställe du garanterat aldrig hört om förut, för den har inget namn.
Det är en liten plats, där bor ingen utom jag. Det finns inget utanför det här stället heller, bara tomhet. Inte tomhet som i en skog och ingen annan på flera mil, utan verklig tomhet. Världen tar slut några meter bort från min stuga, och det är bara vitt längre bort än så. Som en dimma som täcker en liten ö.
På den lilla ytan som existerar här är min stuga, en liten tomt framför den, samt små skogsområden som går kanske tio meter in på vardera sida. På baksidan finns vad jag tror är en flod, men bara en liten del finns inom området. Längst bort, bortom tomten, går en bit av en väg. Där finns en enda gatlykta som lyser upp utomhus, bredvid min brevlåda. Ibland får jag brev från personer jag aldrig mött. Jag vet inte ens om de existerar. Jag är avskuren från allt, isolerad från alla människor. Allt som är här har alltid existerat och kommer alltid göra det. Tid funkar inte som på andra platser, för saker dör inte. De försvinner inte. Men årstiderna går. Jag är fortfarande ute på sommaren, krattar löv på hösten, är insnöad på vintern och planterar växter igen på våren. För två år sedan planterade jag ett äppelträd.
Jag kommer inte ihåg något från vad som var innan det här. Jag vet bara om att jag är här, att det här är mitt hem och att jag är fast här. Det är annorlunda för djuren. De kan dyka upp ibland, vara kvar en stund och sedan bara försvinna ut i dimman. Men samma djur kommer aldrig tillbaka. Jag lämnar frön ute för fåglarna som kommer och går ibland. Jag vet inte vart de tar vägen, det enda jag vet är att de är där då och att jag borde njuta av det jag har medans jag har det.Ibland får jag paket, som att någon vet hur ensam jag är. De kan innehålla allt från torkat kött till böcker. Ibland får jag kläder, någon gång ett nytt huvud till yxan.
Jag skriver det här för att jag vill bli ihågkommen. Jag vill att folk ska minnas någon gång, veta vem jag var. Eller att den som kommer efter mig får lite hjälp med att bli bekväm här. Och för att inte vara så ensam, ha någon att berätta allt som händer för. Om du läser detta hoppas jag att det är för att du hittat det här på något sätt, inte för att du är fast här.
Idag har det inte hänt så mycket. Jag är insnöad i min stuga nu, men det tinar till slut. Under sommaren blir det väldigt fint med blommor och fjärilar som dyker upp ibland. Solen rör sig neråt och jag sitter vid mitt matbord när jag skriver det här. Snön är upp till fönstret, och jag kan se hur lyktstolpen sticker upp ur den långt där borta. Min brevlåda är helt täckt med snö, jag kan inte se den längre.