En liten värld - Dag 4

Dag 4, januari

Jag känner för att göra allt men ingenting. Vill jag göra det ena så måste jag välja bort det andra, och det blir frustrerande. Jag har all tid i världen men samtidigt ingen tid alls.

Det är mulet idag. Förmodligen kramsnö, ifall jag hade varit ute. Men vad vet jag? Jag är bara fast i min stuga.

Jag ska nog bara sova lite till. Det är inte direkt någon som väntar på mig.

Okej, det är lite senare nu. Jag brygger lite te som fanns kvar i bottnen av påsen, den står och kokar på spisen. Snart är det nog varmt nog för mig att öppna dörren ut till resten av huset. Det är trevligt där. Precis utanför finns ett rum med stora fönster, som agerar lite som en korridor.

Rakt fram finns ett sovrum (jag sover på soffan för tillfället) där jag brukar sova när det inte är vinter. Till vänster om dörren ut dit finns en brant trappa där jag brukar förvara mina paket, brev och presenter. Där finns även några bokhyllor, en tv, datorer, en massa sådant. Och en telefon. De är lite för stora för att ha med sig ner hit, och de fungerar inte så det hade inte varit värt det. Allt det där har funnits så länge jag kan minnas.

Jag längtar tills det är sommar. Jag kan inte minnas om jag har nämnt det tidigare, allt känns helt blankt. Varje dag flyter ihop till en enda ström och helt plötsligt inser du att du inte vet hur länge du har flutit med. Om du sett den där sortens fisk tidigare. Om de där bergen alltid varit där.

En dag kanske man kommer fram till ett vattenfall, och allt verkar hända på en och samma gång. Den dagen finns det tre sätt att avsluta. Antingen så faller du och allt tar slut, du faller och fortsätter flyta iväg, eller så kanske du lyckas ta dig ut mitt i allt kaos. Jag hoppas att den tredje stämmer oftast. Men en tanke slog mig precis. Tänk om du kanske inte borde bara ligga och vänta på att något ska ändras, på att någon ska hjälpa dig ur, på det där vattenfallet. Kanske borde du ta saken i egna händer, ta tag i den där grenen, den där stenen. Hur trött du än är kanske det är värt det i slutändan?

Någon gång måste man kanske vakna och inse att man inte kommer ta sig ur om man inte gör något drastiskt och tar sig ur den där strömmen själv.

Jag gillar att göra liknelser.

Jag är trött nu. Det finns lite torkat kött i skafferiet eller något. Ska nog lägga mig tidigt igen, sova bort dagarna. De bara kryper fram annars. Under sommaren är det som att man blinkar och sedan är det kväll.